Vid årsskiftet infördes en tredje så kallad ”pappamånad”. Huvudsyftet var enligt regeringens proposition ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten, vilket förväntas leda till en mer jämställd fördelning av hemarbetet och stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. I propositionen anges också att ”barnets tillgång till fler än en förälder” förväntas öka. En indikation på att alla dessa mål kanske inte kommer att uppnås ges i en ny studie av bland andra Uppsala-ekonomen Arizo Karimi.
I studien analyseras effekten av den första pappamånaden som infördes 1995 och den andra som infördes 2002. I linje med reformernas huvudsyfte ledde de till ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten — men införandet av pappamånader ledde också till fler skilsmässor! Skilsmässorna ökade framförallt i par där mannen tjänade mer än kvinnan och effekten var starkare för de som redan tidigare hade barn. I dessa grupper är det tänkbart att pappamånaderna innebar ett större brott mot etablerade föreställningar om att kvinnan bör ta större ansvar för barnen, vilket skulle kunna vara orsaken till fler separationer. I den mån skilsmässor innebär sämre tillgång till båda föräldrar, finns alltså risk att fler pappamånader motverkar syftet att ge barnen bättre tillgång till båda föräldrarna.
Vilka andra effekter hade då införandet av pappamånaderna? De två första pappamånaderna ledde visserligen till att papporna tog ut längre betald ledighet, men mammorna ökade samtidigt uttaget av föräldraledighet med låg ersättning (i dagsläget 180 kronor per dag). Sammantaget påverkades inte kvinnors arbetsutbud nämnvärt, vilket också är i linje med en tidigare studie av införandet av den första pappamånaden. Den studien visade för övrigt också att uttaget av VAB-dagar inte blev mer jämställt.
Det hade varit frestande att sätta punkt här och formulera inläggsrubriken som ett påstående snarare än en fråga — om det inte vore för att erfarenheterna av pappamånader i andra nordiska länder tycks skilja sig en del från de svenska reformerna. I Norge blev precis som i Sverige utfallen på arbetsmarknaden inte mer jämställda, men barnens skolresultat påverkades positivt. Enligt en annan norsk studie ledde pappamånader till färre konflikter inom hushållet och att tvättande (men inte andra hushållssysslor) fördelades mer jämställt. I linje med det senare verkar införandet av pappamånader i Island ha lett till färre skilsmässor.
Hur kommer det sig att pappamånadernas införande tycks ha så olika effekter i Sverige jämfört med t.ex. Island? En tänkbar anledning skulle kunna vara att om skilsmässorna uppstår på grund av köksbordskonflikter relaterade till normer om jämställdhet, så skulle kontexten i vilken pappamånader införs kunna ha betydelse för hur bråken kring köksbordet artar sig. I Island infördes till exempel de tre pappamånaderna som en ”bonus” som ökade den totala föräldraledigheten lika mycket, medan i synnerhet den första svenska pappamånaden infördes som en slags ”kvotering” där den totala betalda föräldraledigheten inte ökade.
