Med anledning av Corona-krisen välkomnar Ekonomistas gästinlägg kring möjliga åtgärdsförslag och deras utformning. Vi uppmuntrar också till en diskussion om åtgärdsförlagen i kommentarstråden och särskilt då av skribenter som inte är anonyma. I detta inlägg diskuterar professor Oskar Nordström-Skans vid Uppsala universitet akuta förändringar i a-kassan. Just nu förs en aktiv debatt om hur man bäst stimulerar ekonomin. Min bedömning är att det är fel tid för generella stimulanser. Det är osannolikt att särskilt mycket av den nu fallande konsumtionen beror på brist på pengar – istället sitter sannolikt en stor del av befolkningen och motvilligt samlar pengar på hög för att de inte kan konsumera som de hade tänkt sig. I realiteten är det praktiskt omöjligt att konsumera annat än basvaror.
Politiken bör därför stimulera företag för att undvika uppsägningar och därigenom underlätta för en snabb återhämtning när ekonomin till slut vänder. Samtidigt behöver ersättningssystemen ta höjd för att arbetslösheten ändå kommer att stiga. Tillfälliga anställningskontrakt kan inte förnyas, och aktörer i turistbranschen kan svårligen säsongsanställa innan man vet om det blir någon säsong.
Många av de som drabbas har en svag förankring på arbetsmarknaden. Därför behövs förändringar i A-kassan. Men det är betydligt viktigare (just nu) att man sträcker ut räckvidden i ersättningssystemen än att man höjer ersättningsnivåerna just för att de praktiska konsumtionsmöjligheterna ändå är så små. Samtidigt är det viktigt att man gör det på ett sätt så att det är möjligt att skala tillbaka utvidgningarna snabbt. Ett tillfälligt underlättande för fler att ta del av a-kassan är väl motiverat och bör omfatta många.
Detta bör implementeras månad-för-månad på samma sätt som undantagen i sjukförsäkringen snarare än genom ett ökat inflöde till fulla ersättningsperioder. På så sätt kan man både tillhandahålla en nödvändig tillfällig ersättning för väldigt många och hålla sökviljan uppe. Det är inte osannolikt att det relativt snart finns stora personalbehov inom jordbruk och annan livsmedelsproduktion om vi inte får den vanliga tillgången till utländsk arbetskraft. Det kan heller inte uteslutas att det snabbt uppstår Corona-specifika behov av arbetskraft av till exempel vikarier i äldreomsorgen.
Det blir då viktigt att man från Arbetsförmedlingens sida mäktar med att se till att de arbetslösa tar dessa viktiga (men ibland kanske oattraktiva) arbeten även om det innebär att man helt behöver byta sektor och yrke. Både Arbetsförmedlingens uppgift med att styra ledig arbetskraft till sektorer som faktiskt har anställningsbehov, och den generella återhämtningen kommer att underlättas om man snabbt och resolut kan skala tillbaka en bred och generös, men tillfällig, utsträckning av a-kassan till nya grupper. En tillfällig a-kassa bör således beviljas månad-för-månad till stora grupper av arbetssökande, och inte via en generell marginell uppluckring av reglerna för att få tillträde till årslånga ersättningsperioder.