Medborgarlön, eller basinkomst, är en inkomst som staten betalar ut till alla medborgare i ett land utan krav på motprestation. Tanken är att medborgarlönen ska vara tillräckligt hög för att en person ska kunna leva på den utan att behöva andra inkomster. Konceptet är omdebatterat men enbart teoretiskt eftersom det inte finns något land som tillämpar basinkomst fullt ut. I Sverige driver inget parti frågan om medborgarlön, men sympatisörer finns främst i vänsterpartiet och miljöpartiet (de senare hade införandet av medborgarlön som en punkt i sitt partiprogram fram tills förra året). Men i andra länder finns stöd för idén om medborgarlön också från högerkanten.
De argument som i Sverige oftast lyfts fram av förespråkare för medborgarlön är att det skulle leda till arbetsdelning, ett mer hållbarhet samhälle och till att individer får mer tid för hobbies och kreativ verksamhet. Enligt ”Nationell Websida för Basinkomst i Sverige” skulle medborgarlön skapa ekonomisk, social och ekologisk jämlikhet. Det är med andra ord inte helt förvånande att förespråkarna för medborgarlön i Sverige inte huvudsakligen är medlemmar i moderaterna eller röstar på ett allians-parti.
Men i andra delar av världen ser det annorlunda ut. Tidningen Boston Globe skrev i förra veckan om medborgarlönsdebatten i USA. Där beskrivs hur det under 1970-talet fanns relativt konkreta planer på medborgarlön i USA från såväl republikanerna som från demokraterna. Att de förslagen inte blev verklighet berodde enligt artikeln på att de två politiska partierna hade olika åsikter om hur generös medborgarlönen skulle vara.
Anledningen till att medborgarlön diskuterades intensivt under sent 60- och tidigt 70-tal var att konceptet strukturell arbetslöshet hade dykt upp. För första gången i historien växte inte mängden jobb lika snabbt som ekonomin (känns problemet igen?), hela brancher blev obsoleta och det verkade troligt att medborgare i vissa samhällssegment skulle stå utan jobb även om ekonomin tuffade på i god takt. Det ledde till förslag om medborgarlön från först demokraterna (president John F Kennedys ekonomiska rådgivare var tidiga på bollen) och sedan även från republikanerna. Ekonomen Milton Friedman förespråkade också en medborgarlön, men i form av en negativ inkomstskatt.
Dagens stöd från höger för medborgarlön baseras på liknande observationer. Ekonomen Charles Murray på den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute menar att den nuvarande välfärdsstaten i USA är ekonomiskt ohållbar. Han föreslog redan för några år sedan i boken ”In our hands” att välfärdsstaten bör monteras ner helt. Istället ska varje medborgare över 21 år få en årlig medborgarlön på $10.000 per år.
Han menar dessutom att detta är något som företrädare för hela det politiska spektrat bör kunna enas kring:
[This] grand compromise […] will involve the libertarian right saying, ”we’ll give you on the left big government in terms of the amount of money we spend on people, if you will give us small government in terms of the ability of the government to screw around with people’s lives”.
Ett system med medborgarlön är, enlig Murray, ett realistiskt sätt att göra sig av med den alltför stora, dåligt fungerande välfärdsstat som han menar att USA har utvecklats till. Dessutom lyfter han fram andra argument som ofta hörs från högerförespråkare för medborgarlön: att ett sådant system skulle kunna ta bort de ofta märkliga incitamentseffekter som mer riktade välfärdsåtgärder, som t.ex. arbetslöshetsförsäkring eller socialbidrag, har.
Det skulle vara intressant att höra vad basinkomst.nu anser om hans tankar.
