I senaste numret av Ekonomisk debatt skriver Lennart Flood en mycket bra artikel om beskattning av arbete med fokus på beskattning av höga inkomster. Med utgångspunkt i teorin om optimal beskattning och vad vi vet om elasticiteten i skattebasen ger han en god bild av forskningsläget och hur det relaterar till svenska förhållanden. Kontentan är att om man ska ha ett högt skatteuttag så kräver detta relativt höga skatter för alla, snarare än kraftig progressivitet. Hur höga skatterna ska vara och hur mycket progressivitet beror på vad man vill uppnå och vad man tror om elasticiteten, alltså hur människors beslut (om arbete, utbildning etc.) påverkas av skatten. Det är i skattningen av denna elasticitet som uppfattningarna går mest isär.
Det finns förstås väldigt mycket att säga om frågor som rör beskattning. En utmärkt överblick och sammanfattning av svenska förhållanden får man i SNS Konjunkturrådsrapport 2013 skriven av Lennart Flood, Katarina Nordblom och Daniel Waldenström, som Daniel också bloggat om här. Den som vill få en översikt av det senaste inom teori och dess implikationer för policy kan med fördel läsa till exempel Diamond och Saez (2013) här.
En sak som dock står ut är hur höga de högsta marginalskatterna på arbetsinkomster är i Sverige, och det även om man ser till den litteratur som generellt sett är positiv till skatter. Om man inkluderar arbetsgivaravgiften (vilket man ska om man ser till marginaleffekten för den med hög lön i Sverige) är denna strax under 70 procent. Detta är en nivå som ligger i det absolut översta spannet av tillgängliga uppskattningar för vad den högsta optimala marginalskatten kan tänkas vara. Beräkningar gjorda på svenska data pekar dock på att högsta nivån sannolikt ligger en bra bit lägre. Till exempel visar Holmlund och Söderström (2011) och Sørensen (2010) att avskaffandet av värnskatten, även under försiktiga antaganden, finansierar sig själv. Det är värt att understryka att det alltså inte rör sig om olika värderingar kring vad som ska vara målfunktionen. Även om man har en stark betoning av att i första hand höja nivån för de med lägst inkomster i samhället kommer man fram till detta resultat.
Ytterligare perspektiv på de svenska skattenivåerna nivåerna på höga arbetsinkomster kan man få om man ser till konkreta förslag som kommit fram i den internationella debatten. Baserat på forskningsartiklar från de som är generellt mest positiva till höga skatter, som till exempel Piketty, Saez och Stancheva (2014) och översikter som Diamond och Saez (2011) har det framförts att den högsta optimala marginalskatten kan ligga så högt som mellan 60 och 80 procent. Ser man närmare på dessa resonemang så noterar man dock att de högsta nivåerna inte sätts in förrän på inkomster över miljontals kronor och att argumenten då baseras på att denna typ av nivåer krävs för att dämpa viljan att förhandla sig till extrema ersättningar. Det är alltså explicit så att man argumenterar för införandet av de allra högsta nivåerna just för att stoppa personer från att eftersträva dessa.
När man ser till lägre inkomstnivåer så är den högsta marginalskatten är de nere runt 50-60 procent för höga inkomster. För att ta ett konkret exempel från en person som förespråkar höga skatter, Thomas Piketty, så är en explicit siffra han nämner i sin bok ”Kapitalet i det 21 århundradet” att inkomster från $200,000 och uppåt bör beskattas så högt som 50 till 60 procent (sidan 513 i den engelskspråkiga utgåvan, sidan 526 i den sveska utgåvan. Se också fotnot 51 där resonemanget bakom distinktionen mellan extremt höga skatter och höga skatter görs explicit). På samma tema kan man notera att Tony Atkinson i sin bok ”Inequality: What can be done?” förespråkar långtgående reformer i England där skatten på inkomster över £100,000 skulle kunna vara så hög som 55 procent och till och med 65 procent på inkomster över £200,000 (se bokanmälan skriven av Thomas Piketty i NYRB här).
Om man mot bakgrund av dessa siffror betraktar svenska marginalskatter på arbetsinkomst 2014 i bilden nedan tagen från Lennart Floods artikel så slås man av att Sverige definitivt befinner sig i det övre spannet av vad som förespråkas men framförallt att dessa nivåer sätter in, inte vid motsvarande några miljoner kronor om året, utan en bit under en halvmiljon kronor. En marginalskatt på 65 procent som Tony Atkinson föreslår på inkomster över £200,000, alltså på inkomster över cirka 2,5 miljoner kronor, och som i den internationella debatten betraktas som ett radikalt förslag, träder i Sverige in en bit under en halv miljon kronor. (Strikt sett kan denna jämförelse se lite olika ut beroende på hur man ser på arbetsgivaravgifter i USA och England men även om man bortser ifrån hela skattedelen i dessa i Sverige så inträder ändå de högsta marginalskatterna för klart lägre inkomster än vad som föreslås av till exempel Atkinson).
Att mot bakgrund av detta förstå argumenten för att ytterligare höja denna skatt framstår som svårt. (Exempel på skatteförändringar med denna innebörd är en avtrappning av jobbskatteavdraget för dem med höga löner. Se denna genomgång av ett antal förslag med liknande innebörd som framförts de senaste åren)… Och det oavsett vad man har för fördelningspolitiska mål.
