Automatisering och allt smartare utnyttjande av teknikens möjligheter leder till att vissa yrken, som övervägande återfinns inom medelklassen, blir obsoleta. För detta har vi oroat oss i åtminstone 70 år. I en nyligen publicerad översiktsartikel frågar sig David Autor (MIT) hur befogad oron är.
The number of jobs lost to more efficient machines is only part of the problem. What worries many job experts more is that automation may prevent the economy from creating enough new jobs. […] Throughout industry, the trend has been to bigger production with a smaller work force […] and automation is beginning to move in and eliminate office jobs too. […] In the past, new industries hired far more people than those they put out of business. But this is not true of many of today’s new industries.
Det här citatet känns ganska aktuellt: frågan om vilken påverkan automatisering och smartare teknikanvändning har på arbetsmarknaden diskuteras mycket. Här på Ekonomistas har vi tidigare skrivit om hur automatisering är relaterat till polarisering av såväl jobb som inkomster. Att automatisering har en påverkan på arbetsmarknaden och delvis kan förklara varför vissa medelklass-yrken verkar ha försvunnit för gott verkar klart. Men vad kan vi förvänta oss i längden?
Citatet ovan må kännas aktuellt men är det inte: det är nästan 55 år gammalt och hämtat från artikeln ”The Automation Jobless” i TIME Magazine 24 Februari 1961. Ekonomer och politiker (och många andra) oroade sig för arbetsmarknadskonsekvenserna av automatisering under större delen av 1900-talet. 1964 gick det så långt att den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson tillsatte en kommission med uppdrag att utreda frågan om automatiseringens konsekvenser för arbetsmarknaden. Denna skulle även ge förslag på lämpliga politiska åtgärder för att motverka negativa effekter på arbetsmarknaden.
I slutändan kom kommissionen fram till att det inte var så farligt och i slutrapporten konstaterades att även om automatiseringen gör vissa yrken obsoleta så skapar den fler jobb än vad den eliminerar. I sin översikt konstaterar Autor, som är en av de främsta forskarna på området, att samma sak fortfarande gäller. Även om automatiseringen kan ha stora negativa konsekvenser för en del enskilda individer (de som har ”fel” yrke och ”fel” kunskaper i ”fel” tid) så överväger de produktivitetsvinster som kommer med automatisering för samhället och arbetsmarknaden i stort med råge.
Det innebär dock inte att det inte finns policyåtgärder som skulle kunna ha en positiv påverkan. Autor konstaterar bland annat att det faktum att USA som första landet i världens införde en allmän, kostnadsfri High School-utbildning (ung. motsvarande gymnasiet) hade sin grund i en insikt om att automatisering och en mer teknik-tung arbetsmarknad kräver en flexiblare arbetskraft, och att sådan flexibilitet underlättas med mer utbildning. En motsvarande åtgärd i dagens läge skulle vara allmän, och kostnadsfri (eller åtminstone betydligt billigare), College-utbildning – något som inte finns på den politiska kartan just nu i USA. Så ur åtminstone det perspektivet ligger Sverige, med våra studiebidrag och statligt finansierade universitet och högskolor, betydligt bättre till.
