I fredags var det Internationella kvinnodagen och dagen till ära publicerades som vanligt massa olika artiklar på temat kvinnors ekonomiska situation. Ett exempel var the Economist‘s ”Daily chart” som denna dag var ett hemsnickrat index som ska fånga var i världen man har det bäst som förvärvsarbetande kvinna. Indexet är ett viktat genomsnitt för indikatorer som skillnaden i män och kvinnors högre utbildning, skillnaden i mäns och kvinnors median lön, skillnad i medianlön, procent kvinnor i ”senior-management”, och ett mått på hur dyr barnomsorg är relativt lön. (Av någon anledning har de lite missvisande kallat sitt index för ”The glass-ceiling index”. I andra sammanhang syftar ju annars termen ”glass-ceiling” på att den oförklarade löneskillnaden mellan män och kvinnor är särskilt stor i den översta delen av fördelningen, vilket visats både för Sverige och för andra länder). Sverige ligger som vanligt i denna typ av jämförelser bra till. Tredje plats efter Nya Zeeland och Norge (och i ett ännu bredare index baserat på 29 indikatorer rankas Sverige etta) .
Enligt the Economist ska indexet ”visa var kvinnor har störst möjligheter att behandlas lika i arbetslivet”. Det finns dock en liten detalj som jag funderar över. Om det vore så att kvinnor låg efter män i både utbildning och lön så skulle jag se hur dessa båda på något sätt fångar olika dimensioner av gapet. Men nu är det ju så att kvinnor i många länder sedan länge i snitt har mer utbildning än män. Om vi jämför två länder där det ena har ett större gap i utbildning (och där kvinnor utbildar sig mer) medan allt annat är lika skulle indexet ranka landet med större utbildningsgap till kvinnors fördel som ”bättre för kvinnor”, när det i själva verket indikerar att kvinnors utbildningspremie där är lägre. De utbildar sig längre men får lika utfall, allt annat lika. Ett sådant utfall indikerar väl snarast att de diskrimineras mer.
Det så kallade utbildningsgapet har som sagt krympt och på många håll utbildar sig kvinnor sedan flera decennier tillbaka längre. Bilden nedan visar kvoten mellan kvinnor och män i högre utbildning för de skandinaviska länderna, USA och Schweiz (tagen från en översikt av Tuomas Pekkarinen).
Fenomenet är dock mycket bredare än så. Denna utveckling finns i många länder globalt sett. Som visas av Ina Ganguli, Ricardo Hausmann och Martina Viarengo har kvinnor gått om män i termer av utbildning även i många utvecklingsländer (se också följande översikt). De visar dock också att detta inte alls betyder att lönegap och andra skillnader automatiskt försvinner. Frågan man bör ställa sig idag är: hur kommer det sig att löneskillnaderna består trots att kvinnor på många håll sedan länge är mer välutbildade än män, speciellt i en värld som vi i andra sammanhang säger präglas av teknologisk utveckling som framförallt gynnat högutbildade.
