Igår avgick den amerikanske ekonomiprofessorn Alan Krueger från president Obamas inflytelserika ekonomiska råd, Council of Economic Advisers. Förutom att han är en av USA:s mest framträdande arbetsmarknadsekonomer har Krueger blivit en allt högljuddare kritiker av den ökade ekonomiska ojämlikheten i USA. Tidigare i somras höll han ett anförande där han sammanfattade sin syn på samhällsutvecklingen, ojämlikheten och hur rock’n’roll kan hjälpa oss förstå varför klyftorna ökar.
Kruegers föredrag “Land of Hope and Dreams: Rock and Roll, Economics and Rebuilding the Middle Class” kan läsas på Vita husets hemsida. En av hans huvudpoänger, som bygger på ett stort antal forskningsbidrag som han hänvisar till, är att samhället under de senaste åren har blivit alltmer likt populärmusikindustrin. Ett fåtal vinnare får det mesta av kakan — ett winner-take-all-samhälle. Och i takt med teknologisk utveckling, globalisering och institutionell urholkning blir också vinnarnas belöning allt större, både absolut och relativt sett. Toppen på pyramiden blir allt rikare i förhållande till den breda basen (se även Jonas inlägg om Robert Franks bok Falling Behind på samma tema).
Ett av Kruegers mera spännande men också kontroversiella argument är att det heller inte enbart är de mest talangfulla som vinner och därmed tar hem de stora belöningarna. Det finns flera exempel från musikmarknaden som antyder att också en hel del tursamhet ligger bakom framgång. Både Elvis Presley och Bob Dylan ratades av Columbia Records (Dylan fick dock kontrakt ett par år senare, men då hade man missat hans storsäljare ”Like a Rolling Stone”) medan Sixto ”Sugar Man” Rodriguez floppade i USA på 70-talet samtidigt som han (ovetandes) råkade bli superkändis i Sydafrika. Studier av social och ekonomisk rörlighet mellan generationer visar exempelvis att tur eller slump förklarar en hel del av folks status.
Vem som blir en vinnare behöver dessutom inte heller alltid vara kopplat till fundamental kvalitet. Forskning på musikmarknaden visar hur våra köp och åsikter om musik påverkas av vad vi tror om vem som är populär bland andra konsumenter. När man lät tidigare impopulära (och därför okända) låtar slumpmässigt ges en topplacering på rankningslistorna ökar deras popularitet markant, och den avtar inte heller särskilt mycket över tid vilket man skulle kunna ha trott om folk först efter en tid upptäcker deras sanna kvalitet.
En annan uppsats som lyfter upp tursamheten till ett globalt plan är Branko Milanovics uppsats Global Inequality of Opportunity som försöker visa att 80 procent av inkomstspridningen i världen kan förklaras av i vilket land folk är födda och vilken inkomst deras föräldrar har, alltså av faktorer som individen inte själv har någon inverkan över.
En poäng som jag särskilt tar med mig från Kruegers tal gäller hans tes att ett normskiftet verkligen har ägt rum. Han visar på flera indikationer på att vi idag accepterar högre löneskillnader och bryr oss mindre om att vara lika. (t ex lönespridningen mellan VD och vaktmästare har ökat). Intressant i det sammanhanget är en studie av bl a österrikaren Ernst Fehr som visar att folk jobbar sämre om de upplever att lönespridningen är orättvis. Mekanismen verkar ligga i sociala jämförelser och att vi vill behandlas på ett jämlikt sätt.
