På gårdagens DN-debatt utpekas Medlingsinstitutet som ansvarigt för att lönegapet mellan män och kvinnor inte minskar. Det framgår inte direkt vad Medlingsinstitutet kan eller bör göra för att minska lönegapet eller på vilket sätt de inom ramen för sitt uppdrag kan sägas vara ”ansvariga” för detta. Däremot framgår det att det ”gör skillnad vad en myndighet som Medlingsinstitutet väljer att säga och agera utifrån”. Vidare konstateras att ”utvecklingen mot jämställda löner har stagnerat trots att kvinnor numera till och med har högre utbildningsnivå än män och (med hänvisning till KI’s lönebildningsrapport för 2013) ”att den könsuppdelade arbetsmarknaden, det vill säga att män och kvinnor är ojämnt fördelade mellan yrken och sektorer, är en viktig förklaring till den uppmätta löneskillnaden.” Det stämmer. Men det är samtidigt ironiskt i sammanhanget att den mest innovativa statistika analysen av dessa frågor kommer just ifrån Medlingsinstitutet.
Sedan 2009 har Medlingsinstitutet årligen publicerat en särskild rapport om löneskillnader mellan kvinnor och män. Varje år har rapporten haft olika fördjupningsavsnitt som fördjupar analysen av statistiken för att öka vår förståelse av könslönegapet bortom den klassiska dekomponeringen i en ”förklarad” och ”oförklarad” del. Förra årets rapport fokuserade på hur löneskillnaden mellan kvinnor och män förändras efter ålder och studerar löneskillnader efter nytagen examen. Här konstateras bland annat att det inte tycks finns några systematiska löneskillnader mellan män och kvinnor som är 18, de växer fram med ålder fram till ca 45 års åldern varefter de planar ut. Det betyder dock inte att könslönegapet är noll vid inträdet på arbetsmarknaden. Ser man till ingångslöner för i stort sett alla högskoleutbildningar så finns ett könslönegap redan från början.
Årets rapport har tagit sig an att fokusera mer på dessa frågor och därför specialstuderat matchningen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade män och kvinnor. Här konstateras att kvinnor i större utsträckning än män är ”överutbildade” för det jobb de har och att löneskillnaderna mellan ”överutbildade” kvinnor och män är större än för kvinnor och män som är väl ”matchade” för sin utbildning.
Hur det än må vara med Medlingsinstitutets ansvar för könslönegapet så gör de ett utmärkt jobb med att lyfta nivån på statistisk analys av denna fråga.
