Riksbanken menar ju att hushållens skulder medför risker och att detta motiverar en stram penningpolitik med åtföljande låg inflation och hög arbetslöshet. Ett representativt påstående om varför hushållens skulder medför risker finns i ett tal nyligen av direktionsledamoten Kerstin af Jochnick (sid. 2):
Att hög skuldsättning i hushållssektorn kan skapa problem kunde vi se under den senaste finansiella krisen i de länder som drabbades av fall i bostadspriserna. När värdet på bostäderna minskar börjar hushållen nämligen spara mer. När sparandet ökat har konsumtionen minskat och därmed har efterfrågan i ekonomin sjunkit. I förlängningen har detta lett till minskad produktion och högre arbetslöshet. En sådan utveckling vill vi inte se i Sverige.
Men är det verkligen sant att högre skulder medförde ett större fall i konsumtionen och en större ökning av arbetslösheten i de länder där bostadspriserna föll under den senaste krisen? Stämmer påståendet med fakta?
Medförde högre skulder ett större fall i konsumtionen?
Om Riksbankens påstående är sant eller inte kan rimligtvis avgöras genom att studera data för länderna i fråga. Figur 1 visar för ett antal länder, till att börja med, hur mycket konsumtionen steg från 2007 till 2012 (längs den vertikala axeln) och hur stora hushållens skulder var i förhållande till disponibel inkomst 2007.[1] Enligt figuren verkar det inte vara sant att högre skulder medförde ett större fall i konsumtionen. (Klicka på figurerna för att förstora dem.)
Figur 1. Ökningen i hushållens konsumtion från 2007 till 2012 och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst 2007 för ett antal länder.
Källa: OECD.
Men Riksbankens påstående gäller bara de länder där bostadspriserna föll under krisen. Är det sant att högre skulder medförde ett större fall i konsumtionen i dessa länder?
Figur 2 visar samma sak som figur 1, men för de länder där reala bostadspriser föll från 2007 till 2012. Vi ser att det inte finns någon tydlig negativ relation mellan hushållens skulder och förändringen i konsumtionen.[2] Slutsatsen utifrån dessa data blir att det inte är sant att högre skulder medförde ett större fall i konsumtionen i de länder där bostadspriserna föll. (Hushållens spar- och konsumtionsbeteende vid ett fall i bostadspriserna diskuteras utförligare i detta inlägg.)
Figur 2. Ökningen i hushållens konsumtion från 2007 till 2012 och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst 2007 för ett antal länder där reala bostadspriser föll från 2007 till 2012.
Källa: OECD.
Medförde högre skulder en större ökning i arbetslösheten?
Riksbankens påstående gäller inte bara fallet i konsumtionen utan även ökningen i arbetslösheten. Är det sant att högre skulder medförde en större ökning i arbetslösheten i de länder där bostadspriserna föll?
Figur 3 visar för samma länder som figur 1 hur mycket arbetslösheten steg från 2007 till 2012 (längs den vertikala axeln) och hur stora hushållens skulder var i förhållande till disponibel inkomst 2007. Det finns inte någon tydlig positiv relation mellan ökningen i arbetslösheten och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst.
Figur 3. Ökning i arbetslösheten från 2007 till 2012 och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst 2007 för ett antal länder.
Källa: OECD.
Figur 4 visar samma sak som figur 3, men för de länder där reala bostadspriser föll från 2007 till 2012. Är det då sant att högre skulder medförde en större ökning i arbetslösheten i dessa länder? Som vi ser finns det ingen tydlig positiv relation mellan hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst 2007 och ökningen i arbetslösheten från 2007 till 2012.[3] Slutsatsen från dessa data blir att det inte heller är sant att högre skulder medförde en större ökning i arbetslösheten i de länder där bostadspriserna föll, .
Figur 4. Ökningen i arbetslösheten från 2007 till 2012 och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst 2007 för ett antal länder där reala bostadspriser föll från 2007 till 2012.
Källa: OECD.
Riksbankens påstående i citatet ovan stämmer således inte med fakta. Den övergripande slutsatsen blir att Riksbankens motivering för sitt fokus på skuldsättningen inte tål en närmare granskning, något som diskuteras i mer detalj i detta tidigare inlägg.
[1] GDI avser Gross Disposable Income.
[2] En regression av den procentuella förändringen av konsumtionen på en konstant och hushållens skulder i procent av disponibel inkomst ger en koefficient för hushållens skulder på 0,00 med ett standardfel på 0,03 och ett p-värde på 0,99.
[3] En regression av ökningen i procentenheter i arbetslösheten på en konstant och hushållens skulder i procent av disponibel inkomst ger en koefficient för hushållens skulder på -0,01 med ett standardfel på 0,03 och ett p-värde på 0,69. Om Grekland, Irland och Spanien utesluts, blir koefficienten 0,00 med ett standardfel på 0,01 och ett p-värde på 0.64. Koefficienten är således med stor marginal inte signifikant skild från noll.
