”Vi arbetar mer än någonsin och mår dåligt. Så varför ska vi ens – när maskinerna kan sköta jobbet – bry oss?”. Så börjar en uppmärksammad intervju med Roland Paulsen i modemagasinet Bon som publicerades häromveckan. Den inledningen har två iögonfallande fel och antyder dessutom en tredje missuppfattning om vad ”arbete” betyder.
Det första och mest uppenbara felet har förstås att göra med konstaterandet att vi ”arbetar mer än någonsin”. Sett i lite längre perspektiv så har vi, i takt med att vi blivit rikare, gradvis arbetat en allt mindre del av våra liv. Eftersom idén att vi skulle ”jobba mer än någonsin” satts i relation till tanken att vi kanske skulle fundera på att förlänga arbetslivet kan det vara illustrativt att titta på hur förväntad livslängd utvecklats i förhållande till just pensionsåldern sedan den allmänna folkpensionen infördes 1913. Då sattes pensionsåldern till 67 år samtidigt som den förväntade livslängden var 59 år. Sedan dess har arbetstider förkortats, lagstadgad semester införts och förlängts, pensionsåldern sänkts och gjorts mer flexibel, och inträdet på arbetsmarknaden skjutits fram. Allt parallellt med att förväntad medellivslängd ökat med 23 år (!) till 82 år.
Diskussionerna om att nu förlänga arbetslivet i relation till denna utveckling handlar helt enkelt om att även i fortsättningen kunna behålla dagens pensionsnivåer och offentligt finansierade välfärd. Givet hur mycket som skrivits om dessa frågor de senaste decennierna (se t ex här, här, här och här och alla referenser i respektive text) är det minst sagt märkligt att inte anledningarna är tydligare i debatten och att föreställningen om en konspiration för att få oss att ”jobba allt mer” på sina håll tycks finnas kvar.
Ett annat mer direkt sätt att svara på frågan ”om vi arbetar mer än någonsin” är att försöka uppskata hur många timmar vi i genomsnitt arbetar under en livstid. Detta gjordes till exempel i Finanspolitiska rådets rapport 2009. Bilden nedan visar ”andelen av livstiden i arbete efter födelseår” från födda 1930 till 1970. Trots den uppenbara osäkerheten i denna typ av beräkningar är trenden tydlig. Vi arbetar inte mer än någonsin idag.
Samma bild framträder i amerikanska tidsanvändningsstudier som också visar att vi har allt mer fritid. Diagrammet nedan, taget ifrån en studie av Mark Aguiar och Eric Hurst, visar förändringar av total arbetstid (marknadsarbete och hemarbete) per vecka jämfört med 1965. Återigen en tydlig trend i riktning mot gradvis mer fritid där nedgången motsvarar ungefär 5-10 veckors extra semester per år.
Det andra felet gäller hur vi mår. Roland Paulsen konstaterar i intervjun att:
”Vi tror att högre BNP per definition innebär bättre liv. Och även om det finns ett sådant samband gäller det inte i all evighet. Vid en viss BNP-nivå upphör sambandet mellan lycka och tillväxt enligt lyckoforskningen. I Sverige uppnådde vi den nivån på sjuttiotalet. Trots att vi har sådan stor ekonomisk rikedom så mår vi betydligt sämre än befolkningen i många andra länder, som har mycket lägre BNP.”
Nej, det är inte riktigt. Det är inte alls vad ”lyckoforskningen” kommer fram till. Till att börja med är det ingen som på allvar tror att ”BNP per definition innebär ett bättre liv”. Det man däremot har konstaterat i ett stort antal studier är ett tydligt positivt samband mellan ekonomisk utveckling (mätt som BNP per capita) och alla möjliga objektiva hälsoutfall (livslängd, spädbarnsdödlighet, antal livsår år med god hälsa, förekomst av olika dödliga sjukdomar, o.s.v.) och även mellan BNP/capita och subjektiva svar på hur hur ”lycklig” man är och ”hur nöjd man är med sitt liv” (två saker som för övrigt inte är samma sak och inte varierar med inkomst på samma sätt; se artikel av Deaton och Kahneman här).
Detta har i sin tur givit upphov till en stor litteratur som försökt förstå sambandet och dess olika mekanismer (se till exempel denna forskningöversikt av Angus Deaton, tidigare Ekonomistas-inlägg om forskning av Stevenson och Wolfers som visar att pengar visst höjer även subjektiva omdömen av hur nöjd man är på alla nivåer, eller detta inlägg på Vox). Det har också resulterat diskussioner och olika förslag om utvidgningar av BNP som mått på utveckling (se t ex Stiglitz, Sen och Fitoussi-rapporten här, eller Marc Fleurbaey’s översiktsartikel ”Beyond GDP: The Quest for a Measure of Social Welfare” i JEL 2009).
Försöker man summera det vi vet så är vi väldigt långt ifrån att kunna slå fast ett tydligt samband mellan lycka och ekonomisk tillväxt. Det som är helt tydligt är dock att det absolut inte är fastslaget att ”vid en viss BNP-nivå upphör sambandet mellan lycka och tillväxt”.
Vad gäller Sveriges nivå i internationella jämförelser så är min läsning av de många olika rankingar som finns att Sverige, om något, uppvisar en högre ”lyckonivå” än vad som skulle förväntas baserat på vår BNP-nivå. Det finns förstås många studier på området och mycket beror på hur stor vikt man lägger på olika komponenter (och vilka BNP-mått man använder). Ser man till FNs senaste publikation på temat, ”The World Happiness Report 2015”, så rankas Sverige på plats nummer åtta i världen. Av de länder som rankas högre (Schweiz, Island, Danmark, Norge, Kanada, Finland, och Holland) så är det bara Finland och Kanada som genomgående har lägre BNP/capita-nivå än Sverige (rankingen skiftar mellan organisationer och beroende på om man mäter i nominella termer eller PPP-justerat etc.). Med undantag för Norge och Schweiz, som är markant rikare per person, så ligger dock de övriga länderna på jämförbara nivåer. Hur detta översätts till att ”vi mår betydligt sämre än befolkningen i många andra länder, som har mycket lägre BNP” förblir en gåta.
Slutligen, vad gäller premissen ”att maskinerna kan göra jobbet – så varför bry sig?” så vittnar den om en märklig bild av vad det betyder att ”arbeta”. Arbete är nämligen inte av en bestämd uppsättning uppgifter. Vi har i alla tider automatiserat vissa uppgifter för att snart komma att ägna oss åt andra. Uppgifter och arbeten som tidigare inte fanns har uppstått och sådant som historiskt sett verkligen inte betraktades som ”arbete” är sådant många idag tjänar pengar på. Sammantaget har denna utveckling tveklöst lett till förbättringar av våra liv.
Så varför ska vi bry oss? Jo, för att det finns en lång rad intressanta och viktiga frågor som har med arbete, välmående och förhållandet till automatisering att göra. Många av dem hänger samman med fördelningsfrågor då det bakom de genomsnitt som redovisas ovan finns mycket olika utvecklingar i olika dimensioner för olika grupper i samhället. Det finns också en rad viktiga frågor som har med relationen mellan t ex självupplevd tillfredsställelse med livet och ekonomisk utveckling att göra. Den bästa utgångspunkten för dessa diskussioner är dock knappast: ”Vi arbetar mer än någonsin och mår dåligt”. Eftersom vi inte gör det.
