Ekonomisk skatteforskning baseras på modeller där skattebetalare beskrivs reagera på ett förutsägbart sätt utifrån de skatter som läggs på dem. Men känner alla verkligen till vilken skatt de betalar? Har skatternas benämning någon betydelse för viljan att betala skatt? Vill alla alltid försöka betala så lite skatt som möjligt? Lärdomar från beteendeekonomisk forskning antyder att svaret på dessa frågor kanske inte är så givna som vi tidigare trott.
I en nyskriven forskningsöversikt menar tre forskare vid brittiska Institute för Fiscal Studies att nationalekonomisk skatteforskning måste börja ta skattebetalarnas psykologi på allvar. Forskarna hänvisar till den beteendeekonomiska litteraturen som kunnat visa att människor många gånger inte agerar på det sätt som standardmodellen förutspår, exempelvis genom att följa förenklande tumregler snarare än korrekta men komplicerade regler, att de reagerar starkare på förluster än på likvärdiga vinster, att de påverkas av sakers inramning, agerar utifrån sitt önsketänkande, frestelser etc (se även denna lättlästa översikt av beteendeekonomisk forskning).
Inom skatteområdet har dessa avvikelser från standardmodellen betydelse för utfallet. Exempelvis förefaller det uppstå en diskrepans mellan modellens och “verklighetens” skattebetalare utifrån huruvida de reagerar på genomsnittlig eller marginell beskattning. Enligt teorin borde marginalskatten spela störst roll, men studier visar att folk snarare reagerar på sin genomsnittsskatt. Skatters synlighet är ett annat exempel. Fältexperiment har visat att konsumenter handlar mindre när momsen inkluderas i prislappens pris än när den läggs på kvittot i kassan, trots att slutpriset är detsamma. Ytterligare ett exempel att höginkomsttagare förefaller agera “rationellare”, dvs i enlighet med standardmodellen, än vad låginkomsttagare gör, något som har betydelse för hur de svarar på t ex ekonomisk-politiska styrmedel.
Slutsatserna av dessa nya studier påverkar inte enbart den akademiska skatteforskningen utan även den ekonomiska politiken. Effektiviteten i skattesystemets förmåga att generera intäkter, t ex efter en reformerad inkomstbeskattning, bygger till stor del på vad politikerna tror om skattebetalarnas känslighet för beskattning. Om medborgarna inte reagerar som vi förutspått kan detta få betydande konsekvenser. Fördelningspolitiken påverkas också: riktade åtgärder kan ha olika inverkan enbart utifrån vilket namn de ges, och hög- och låginkomsttagare är ibland olika känsliga för vissa skatter vilket innebär att skatternas sammansättning spelar roll för den ekonomiska fördelningen.
Men samtidigt som dessa nya insikter säkerligen kommer att berika skatteforskningen, och kanske även den förda politiken, finns skäl att vara lite försiktig. Är det till exempel demokratiskt försvarbart att gömma undan skatter bara för att de därigenom blir mer effektiva intäktskällor? Löper inte också politiska beslutsfattare samma risker att dras med i kollektivt önsketänkande som vanliga medborgare kan göra, t ex kring synen på effekterna av vissa skattereformer? Frågor som dessa frågor förtjänar mer uppmärksamhet inom såväl skatteforskning som samhället i stort.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Image may be NSFW.Clik here to view.
